Katarina om kursen Smärta för sjuksköterskor

Katarina Malmsten är kontaktsjuksköterska på Karolinska i Huddinge. Hon jobbar uteslutande med patienter som har myelom, en form av blodcancer som ofta ger svåra skelettsmärtor. Tillsammans med tre kollegor gick hon kursen Smärta för sjuksköterskor för att hitta fler sätt att hjälpa sina patienter.

”Smärta är en så stor del av våra patienters vardag.”

Berätta om dig och ditt jobb.
Jag har varit sjuksköterska sedan 1987 och jobbar nu som kontaktsjuksköterska inom hematologi, med patienter som har myelom. Det handlar mycket om att ge stöd, förklara vården, sjukdomen, biverkningar och vara en fast punkt både för patienten och de närstående. Och eftersom många får skelettskador, är smärta en jättestor del av vårt arbete.

Vad var det som gjorde att du ville gå kursen?
Smärta är något våra patienter brottas med hela tiden, och vi ville kunna ge mer än bara läkemedel. Vi var fyra kollegor som sa: det här måste vi lära oss mer om. Hur kan vi stötta våra patienter bättre, även med komplementära metoder?

Hur upplevde du kursen?
Den var jättebra! Föreläsaren hade ett helhetsgrepp som jag verkligen gillade. Hon pratade inte bara om det fysiska utan om hur smärta påverkar hela människan, även psykiskt. Det kändes så rätt – för vi vill ju möta hela personen, inte bara symptomen.

Var det något särskilt du tyckte var givande?
Upplägget var tydligt, med både fysiologi, läkemedelsbehandling och evidens. Men vi sög åt oss särskilt av den komplementära delen, för där kände vi att vi kan utvecklas. Vi jobbar nära våra läkare, och ibland undrar man: kan vi inte göra något mer?

Är det något du gör annorlunda efter kursen?
Ja, vi har börjat prata med vår fysioterapeut om TENS, alltså nervstimulering som kan lindra smärta. Vi vill använda det mer. Vi har också fått igång samtal med våra läkare – någon har till och med börjat föreslå TENS själva. Vi skulle gärna vilja ha mer kontakt med föreläsaren också, kunna ringa och bolla frågor. Och vi har önskat en föreläsning på hemmaplan för hela teamet, särskilt om läkemedel och smärta.

Hur var själva kursdagarna?
Det var en liten grupp, åtta personer, vilket gjorde att man vågade prata och ställa frågor. Föreläsaren bjöd verkligen in till diskussion. Det blev ett fint samspel.

Vad skulle du säga till någon som funderar på att gå kursen?
Gör det. Du får både kunskap och inspiration. Det handlar inte bara om behandling utan om att tänka annorlunda. Reflektera över hur man möter patienten, det kan göra stor skillnad.

Gå direkt till kursen!