Cammilla om konferensen för undersköterskor
Cammilla Larsdotter jobbar som undersköterska på vårdcentralen i Finspång. Hennes arbetsdagar fylls av svårläkta sår, kvällsjourer och många möten med både patienter och oroliga anhöriga. Efter fem år på vårdcentralen fick hon äntligen chansen att åka på Kunskapsgruppens tvådagarskonferens för undersköterskor.
”Till och med juridiken var rolig”
Vad var det som gjorde att du ville åka på konferensen?
Vi har velat åka i flera år, men det har inte blivit av. Nu delade vi upp oss i två grupper och fick äntligen chansen allihopa. Det gick liksom inte att tacka nej. Inspiration är ju guld värt.
Hur var upplevelsen?
Alltså den var så jäkla bra. Det var föreläsningar, skratt, allvar – allt. Jag trodde inte att juridiken skulle vara så kul, men det var den verkligen. Jag kände mig väldigt lyft när jag gick därifrån.
Var det något särskilt du tog med dig därifrån?
Ja, det här med stoppord. Jag har jättesvårt att stå på mig själv, säger ofta ja innan jag ens hunnit tänka efter. Men nu har jag börjat öva på att bara stanna upp och tänka: stopp. Det lyckas inte varje gång, men ibland, och det är ett steg.
Har något förändrats i hur du jobbar?
Jag försöker säga stopp lite oftare och sätta gränser. För man blir ju stressad. Som undersköterska är man ju ofta en sån som bara kör, och sen sitter man där, helt slut. Det har varit nyttigt att börja tänka mer på mig själv också.
Vad var det bästa med konferensen?
Föreläsaren Pernilla Wikström Persson var otrolig. Hon gjorde juridik både begripligt och roligt. Jag skulle vilja höra henne igen, för jag tror man tar in ännu mer andra gången. Det sätter igång tankar som sitter kvar.
Och Mia Törnblom! Hon är underbar!
Vad skulle du säga till någon som funderar på att gå?
Gå. Du kommer inte att ångra dig. Inte ens juridiken är tråkig, det säger ju allt!
Cammilla gästar Kunskapsgruppen-podden
Faktaruta
Ålder: 54.
Yrke: Undersköterska.
Var jobbar du? På vårdcentralen i Finspång.
Bor: I Finspång, sju minuter från jobbet.
Familjesituation: Gift, två barn, två bonusbarn och fyra barnbarn.
Uppväxt: I Vilbergen i Norrköping.
Typisk jobblunch: Lax med potatis och romsås. Gillar hemlagad mat!
Dricker helst: Vatten, Pepsi Max, och helst Prosecco om det får vara lite festligt.
Kom med ett boktips: Harry Potter.
Vem var din barndomsidol? Carola.
Tittar på? Best i test, Masked Singer, Idol och massa Netflix-serier.
Om du skulle skola om dig: Kanske läkare, om jag hade haft huvudet för det. Men vården hade det varit.
Vad är det roligaste med ditt jobb? Mötet med patienter och anhöriga. Och att se ett svårt sår läka.
När var du riktigt lycklig senast? Den 10 januari 2026, när vi firade jul med alla barn och barnbarn.
En bra låt: Ed Sheeran – Thinking Out Loud.
Har du någon oanad talang? Älskar att bygga Lego. Mycket Harry Potter-Lego blir det.
Tråkigaste arbetsuppgiften: Sprita, sprita, sprita… Och tömma sopor.
Första jobbet: I hemtjänsten i Vilbergen som 16-åring.
Säg något som irriterar dig i vardagen: Missunnsamhet.
Tåget går 15.09 – när är du på perrongen? Senast 14.30.
Mest kända släkting: Min farfar, Jonka, var konstnär.
Har du fått höra att du liknar en kändis? Helena Bergström – både till utseende och sätt. Och Mia Törnblom faktiskt, sa kollegorna nu på kursen.
Vad irriterar sig dina närmaste mest på hos dig? Att jag inte tror på mig själv.
Personlighetsdrag du är mest stolt över: Omtänksamheten.
Viktigaste du jobbar med just nu: Mitt självförtroende.
Om du skulle gå en kurs till – vad skulle det vara? Sår, sår, sår. Jag vill förstå ännu mer om vad som händer i kroppen.